pelargoner, pelargoner, pelargoner....

Pelargoner. En spretig mormorsblomma med en väldigt egen lukt. Jag tänkte testa hur det känns att ha ihjäl en hel drös av dem, för det är nog nästan garanterat så det här lilla experimentet kommer att sluta.

Det är märkligt, men plötsligt verkar jag totalt ha snöat in på pelargoner. Inom loppet av mindre än två veckor har jag köpt inte mindre än 5 stycken, och då hade jag ändå två engelska pelargoner sen tidigare.

Ja, det det började lite oskyldigt med de två vitarosa engelska i present. Två stackars pelargoner som faktiskt kan misstas för andra blommor om man inte riktigt har pejl på de hur de engelska ser ut. Men så gick jag en dag förbi hötorgets sprakande blomförsäljning, och pelargonerna i långa rader på något vis ropade till mig - "ta med mig hem, ta med mig hem!". Fast det blev bara nästan så, för just de tre blev kvar i mitt fönster på jobbet.

Nästa lockrop kom på växtförsäljningen i Åkersberga häromveckan. Jag tänkte köpa några blommor till gästrummet, och jag var väldigt sugen på de näpna minirosorna i skirt rosa färg. Men hur gick det? Ja, jag köpte minirosorna... och... ja vaddå... jo, pelargoner! Igen.

Kanske sju pelargoner kan börja tyda på ett visst mönster. Jag försökte ignorera signalerna.

Men igår åkte jag dit igen! Hur det nu gick till stod jag där åter igen med ännu en spretig planta i famnen, denna i en nästan lysande rosaorange färg. Jag tyckte den var så cool i färgen. Vad det nu är för ursäkt, det här börjar ju likna nån sorts beroende.

Jag har ännu inte gått så långt i mitt pelargonermissbruk att jag känner till vilka sorter jag har. Men om jag sjunker riktigt djupt ner i träsket finns det föreningar för de riktigt beroende, som Pelargonsällskapet, för de bortom all räddning.

Fast med högsta sannolikhet kommer jag lyckas ha ihjäl plantorna först, innan jag når botten.

Ja, de första börjar faktiskt redan se lite ledsna ut. Antingen får de för lite vatten. Eller kanske för mycket. Eller vem vet, kanske har de tröttnat på konkurrensen av att jag hela tiden drar hem nya skyddslingar (läs: offer att långsamt plåga till döds) på löpande band.